det är hastigheten som gör det
Känner min kropp idag. Begav mig ut på en intensiv cykeltur på en timma. Cyklade i skog och tur och retur till skogen var det asfalt. Under min cykeltur mötte jag många som var ute och sprang och jag kom på varför jag gillar cykling mer. Är nog lite av en rastlös själ. Gillar farten, hastigheten och att jag rör mig fort fram. Därför är nog cykling mer för mig än löpning där man rör sig fort men ändå inte tillräckligt. Är jag ute och går promenader gillar jag läget av tempot och njuter av omgivningen och sällskapet om jag har någon med mig. Löpningen är nog för lagom fort. Gå eller cykla, allt eller inget.
Kopplar detta till dansstilen jag brinner mest för- Jazz. Går fort, händer mycket, rytmer, dynamik. Mycket att tänka på= allt!
Lugnare stilar som balett är mer som att gå, jag gillar det med. Sen finns det stilar som är som löpning för mig. Skulle vilja gilla det men det är lite lagom och inte fullt stimulerande. Ofta har det inte heller med stilen att göra utan med vem som lär ut, den som håller klassen. Jag behöver antingen fullt fokus på teknik vandrande tempo eller full fart med lekande rytm. MEN ibland måste man ändå utsätta sig för det där obekväma mittemellan. Ut på en löprunda och under danslektionen jobba sig igenom det där lagomtempot. Utmana-utveckla!
